-

Jag har blåmärken och jag är trasig.
Kan inte tro att jag stå ut med allt.
Jag har använts och jag var chockerad på löftet
Jag skulle aldrig falla igen.

Jag brukade sjunga till din symfoni
De ord som fick mig att fastna i dina elände
Men nu vet jag
Anledningen till att jag inte kunde andas.

Därför att allt jag vill är allt du inte är
För du kan inte stänga mig ute
Jag bryr mig inte vad du säger
Därför att allt jag egentligen, allt jag vill verkligen
Är allt du inte är.

Och till sist
Alla bilder har bränts
Och allt det förflutna
Är bara en läxa som vi har lärt oss
Jag kommer inte att glömma
Snälla, glöm inte oss.

Någonstans blev allt fel
Vår kärlek är som en sång
Jag kan inte glömma den
Men du kommer inte att sjunga med
Du har glömt oss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0