viktigt.. eller?

varför är jag så jävla beroende av närhet? jag hatar att sova själv, hatar att vara själv.. bara massa tankar och annat tjafs då, + ångest.
när folk i min omgivning mår dåligt, som står mig nära, mår jag också dåligt. jag vill vara hon som alltid ställer upp, men som inte springer efter och kräver att få veta exakt vad som hänt. bättre att ni kommer till mig när ni vill prata, annars så kan ni hålla käften.
jag försöker så gott jag kan, ändå för jag bara.. ingeting tillbaka? hur jag än gör, hur jag än försöker, blir ni aldrig nöjda? jag är inte little miss perfect, sunshine eller whatever. jag är bara alice. och jag kommer inte ändra på mig.


glaaaaaad tjej


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0